Redan på Vikingatiden var idrotten viktig, mer så än idag. I vikingarnas definition av idrott ingick mer än bara ren sport, även diktande, musicerande och berättarförmåga räknades som idrotter. Med andra ord mer eller mindre allt utöver de vardagliga bestyren man behövde öva upp sin förmåga i.
Dessutom hade träningen och många av lekarna en allvarlig botten; behärskade man inte svärd, spjut och båge och kunde springa snabbt och hoppa högt hade man inte mycket att hoppas på om det blev krig.

Det finns gott om källor som omtalar idrottsliga bedrifter i flera olika grenar, den ena mer fantastisk än den andra. Givetvis är en del överdrivna men många är säkert riktiga, vilket ibland kan vara svårt att förstå för nutidsmänniskan. Men man måste komma ihåg att det var en helt annan kultur med helt andra värderingar som rådde då, och det har sin betydelse.

Man tävlade som sagt i flera olika idrotter. Många är i bruk än idag medan några har fallit i glömska. Vilka dessa idrotter var -och är- ska vi ta en titt på nu:

Hopp av olika sorter finns det gott om i källorna, vissa har dock -liksom även är fallet med andra grenar- utförts i strid snarare än i tävling. Man hoppade både höjd och längd.
I höjdhopp finns flera uppgifter om hopp utan ansats över en eller flera vuxna män. Medellängden för en vikingatida man var omkring 170 cm.
Längdhopp utövades både fram- och baklänges, t ex över bäckar och klyftor. Man hoppade också med stav, men inte på höjden som vi gör idag utan på längden, över åar och diken. Denna sport lever faktiskt kvar än idag på ett fåtal ställen.

I simning tävlades det i tre grenar; längdsimning, simkamp och att simma fort. De två första tarvar nog en förklaring.
Längdsimningen gick till som så att de tävlande simmade rakt ut från en strand, och den förste som vände förlorade. Det gällde alltså att inte vara helt utpumpad vid vändningen… Tävlingen kunde pågå från morgon till kväll. De längsta sträckorna anges till motsvarande 30 kilometer.
Simkamp hette egentligen kappsimning. "I kapp" betydde "i kamp" och den benämningen lever alltså kvar, om än med annan betydelse. Kamp-/kappsimning gick helt enkelt ut på att dränka -eller nästan dränka- motståndaren, lite grann beroende på vinnarens humör.

Den vanligaste idrotten under vikingatiden var brottningen. Man utövade brottning i två varianter; dels en som påminner om dagens fribrottning, dels den sk glimabrottningen som utövas än idag på Island, troligen i stort sett oförändrad.
Glimabrottning går ut på att fälla sin motståndare, mest med hjälp av fötterna, och påminner mer om judo än dagens brottning.
Det fanns också en tredje variant av brottning, råbrottningen, men det var mer en kamp på liv och död än en idrott.

Båge, spjut och svärd var som sagt viktiga idrotter eftersom de var nödvändiga att behärska i händelse av krig, och i spjutets och bågens fall också den livsnödvändiga jakten.
Bågskytte var en mäkta populär idrott på vikingatiden och det vimlar av källor där den omtalas. Man använde både mjuka och hårda bågar och många skyttar uppnådde, tack vare intensiv träning, oerhörd skicklighet. Bl a berättas det om en man som hette Palnatoke som på 900-talet sköt ett äpple från sin sons huvud, med andra ord 400 år före Wilhelm Tell -om han ens existerat.

Även spjut var populärt. Där var det vanligast att kasta mot en måltavla, men även längdkast förekom och då kunde man även kasta med båda händerna. Valde man den varianten kunde man kasta med båda händerna samtidigt eller så mättes det sammanlagda resultatet av ett kast med höger och ett kast med vänster hand. Andra kastgrenar som utövades var släggkastning och stenkastning. Den sistnämnda både med tunga stenar -liknande kulstötning- och med lättare diton, något som förmodligen liknade varpa och diskus.

Svärdet användes till fäktning, som egentligen inte utövades som en idrott. Dock tränade man fäktning väldigt mycket, men med målet att bli duktig med ett livsfarligt vapen. I och för sig kunde man tävla i fäktning, men inte som en idrott, utan det rörde sig om den berömda holmgången -en strid på liv och död.

Knatteleikr hette ett bollspel där man använde sig av bollträ och en hård boll. Kamp man mot man ingick. Det är ett av de värsta bollspel som existerat och många gånger slutade en match med att en eller flera deltagare var döda.

Vintertid var skid- och skridskoåkning populära idrotter. Skidorna man använde kunde vara allt från kroppslängd till tre meter långa. Ibland kunde den ena skidan vara längre än den andra och då användes den att glida på medan den kortare -som då var klädd med päls under trampet- uttnyttjades till att sparka med.
I skridsko tävlade man i att åka snabbt, förmodligen under ganska långa sträckor på sjöar. Skridskor från vikingatiden har man gjort många fynd av. De tillverkades av ben från hjort, nötkreatur, svin eller hästar och fästes med remmar runt fötterna.

Vikingarna och deras idrotter brukar kanske framkalla bilden av stora, starka män som lyfter stenar och utför väldiga styrkeprov, men det är inte riktigt rätt. Som ni ser här ovan tävlade man i många olika idrotter, varav flera var uppdelade i olika varianter. Enbart muskelstyrka dög inte utan det var mångsidigheten som räknades och uppskattades. Man skulle vara både explosiv och uthållig.
Men givetvis tävlades det i styrka också. Man lyfte sådant som fanns att tillgå; stenar, stockar, tunnor med sand med mera.
Måttet mansstyrka, som används för att beskriva hur stark någon var, dyker upp på flera ställen. Det berättas om män med två eller sex eller till och med tolv mäns styrka.
Enligt Snorres Edda är full mansstyrka att lyfta tio björnskinn på rak arm. Det motsvarar ungefär 40 kilo, något dagens medelsvensson knappt klarar med två händer, men säkert rimligt för en vikingatida man.
Hur mycket lyfte då de starkaste vikingarna? Ja, det finns trovärdiga uppgifter om marklyft på både 200 och 300 kilo -bra resultat även idag.

Dragkamp kan väl också klassa som en kraftidrott. Den förekom under vikingatiden, men i källorna omtalas bara man mot man-kamper, men det är inte omöjligt att det har tävlats i lag också.

Vi har nu gått igenom ett antal idrotter som förekom under vikingatiden. Vissa av dem finns ju än idag och vissa skulle det kanske vara idé att försöka återuppliva, men många bör kanske få höra historien till…

Källa: Vikingarnas Lekar av Bertil Wahlqvist

TILLBAKA