Julfirande är inget nytt här i Skandinavien. Traditionen går tillbaka till åtminstone vikingatiden, då uttrycket "att dricka jul" dyker upp i skriftliga källor. När kristendomen slutligen tagit över var vissa traditioner så starka att de inte gick att ta bort, i stället gav man dem en kristen skrud. Midsommarfirandet blev till exempel firandet av Johannes Döparen och julen skulle fira Jesu födelse. Uttrycket att dricka jul fanns dock kvar i flera århundraden efter vikingatiden och fortfarande används ordet jul i stället för som i engelsktalande länder Christmas, Kristi mässa.

Jul, eller jól som det hette, firades kring vintersolståndet, alltså den tid på året du ljuset kommer åter. Detta är alltså bara en i mängden av årstidsfester knuten till en speciell tid på året.
Ett av Odens många tillnamn är för övrigt Jólnir, han har alltså varit knuten till julen och julfirandet.

Julfirandets viktigaste inslag verkar ha varit - som uttrycket "dricka jul" också antyder - den rituella öldrickningen, dryckesoffret för gott år och frid/fred.
Slaktoffer förekom troligen också i form av svinslakt. Den traditionella julmaten med skinka, grisfötter och ett svinhuvud på bordet kan ha väldigt gamla anor.

Den romerske historieskrivaren Plinius berättar att germanerna drack av uroxens horn och att de brukade fylla hornen parvis, två och två från samma huvud. För att göra sin rätta verkan skulle ölet och dryckeshornet invigas till sin heliga tjänst genom ett "förmäle" adresserat till den gud som skulle göra både drycken och den som drack delaktig av sin kraft. Det signade fyllda hornet kallades "full" och man drack till exempel Odens full för seger eller Frejs full för god årsväxt. Tömdes hornet för förfäderna kallades det "minne" (ordet "skål" är förresten ett låneord från Tyskland som kom först på medeltiden). Man drack alltså "full" eller "minne" på vikingatiden. Det invigda ölets roll i rit och fest märks också tillsammans med namnen på årets och livets stora tillfällen; barnölet, giftasölet, slåtterölet, julölet, arvölet och gravölet.

TILLBAKA