De flesta känner till runorna och hur många runstenar ser ut, med slingrande ormar och drakar. Vad inte så många har kännedom om är däremot de hantverkare som hade som yrke att rista runstenar.
Nedan följer därför en liten presentation av de mest kända, vilket här mer eller mindre betyder de mest produktiva. Givetvis finns kända runristare som bara gjort en sten, som Rökstenens skapare, Varin. Men det är först i vikingatidens slutskede som modet att resa runstenar kulminerar och runristarna framträder som yrkesmän och konstnärer, och det är några av dem vi ska koncentrera oss på.

En av de första och största var Åsmund Kåresson, verksam ca 1025-1050. Han anses ha infört den s k uppländska runstensstilen med de slingrande drakar vi är vana att se. I Åsmunds ristningar syns ofta ett kors i centrum.
Runt 40 runstenar av Åsmund finns kvar, varav 20 signerade, däribland Ängsbystenen i Uppland och Järvstastenen i Gävle som är den enda runstenen i Gästrikland som står kvar på sin ursprungliga plats. Annars har Åsmund mest verkat i Uppland, främst i Uppsala.

Livsten (verksam ca 1030-1050) är en ristare av lite annan typ. I hans ristningar dominerar ett stort, högt fyrfota djur som har ben, hals och svans långt utdragna. Livsten har signerat sju ristningar och elva andra tillskrivs honom. Han var verksam främst i västra och sydvästra Upplands men har även signerat en sten i Sala i Västmanland.

Balle (verksam ca 1050-1070) var elev till Livsten. Han anses ligga bakom ca 50 ristningar, varav omkring 20 är signerade. Hans ristningar är mycket varierade, i de tidiga dominerar det fyrfota djuret, som hos hans läromästare. I senare ett kors. Ibland skriver han på vers, som på Ågerstastenen: "Här skall stånda/ stenen mellan byarna./ Råde (tyde) den man/ som runvis är/ de runorna/ som Balle ristade."
Balle verkade i Västmanland, Södermanland och Uppland och har även efterlämnat signerade stenar i t ex Årby och Östra Dalby.

Fot (verksam ca 1050-1070) är den mest petige av alla runstenskonstnärer. Han väljer material noga och släthugger ofta ristningsytan. Ornamentiken varierar, men många ristningar är mycket varierade med massor av stora och små ormar och slingor. Han är extremt noggrann, på gränsen till pedantisk.
Sju ristningar är signerade av Fot, alla i Uppland, men åtminstone 30 till kan tillskrivas honom, som t ex Sundbyristningen.

Samtidigt som Fot var Visäte verksam. Han verkar ha inspirerats av Fot, men har ändå en egen stil. Hans ristningar är något kantiga och slarviga. Visäte har signerat sju stenar, bl a i Vallentuna (Sveriges runstenstätaste kommun) och Granbyhällen i Orkestra sn, som är Sveriges största runristning, men har också lämnat efter sig drygt 20 osignerade.

Den siste store runstenskonstnären var Öpir (namnet är ett öknamn som betyder "skrikare" eller "gaphals"), som verkade runt 1070-1100. Han var lärjunge till Livsten. Ofta består hans ristningar av ett djur i två eller tre runda slingor.
Han var mycket produktiv; femtio stenar har signerats av honom och lika många till anses vara hans eller hans elevers verk (eftersom de stora runristarna bildade skola kan det ibland vara svårt - eller omöjligt - att avgöra vad som är mästarens eller elevens verk).
Öpir var verksam i Uppland och Södermanland, men även i Gästrikland - det fanns en gång en runsten i Hedesunda som var signerad av honom, men den är tyvärr sedan länge försvunnen.

TILLBAKA